I huvudet på brännvinsmakare Aflodal

ATT KRYDDA brännvin är en gammal svensk tradition. Från början handlade det om att göra dåligt producerat brännvin drickbart genom att (liksom genevern och sedermera ginet) låta kryddväxter ligga och dra för att dölja finklet. Det var förstås på den tiden man fick koka sprit för husbehov med kronans goda minne. I orostider när pengar behövdes för krigsinsatser drog man in dessa privilegier och tog ut skatt. Idag köper svensken Brännvin Special och gör sina egna blandningar. Det handlar alltid om färska kryddor och växter, vem orkar torka örterna innan spritläggning? Fast det gör förstås branschen.
De kommersiella brännvinshusen vill bli kvitt vattnet för att komma åt de eteriska oljorna. Maceratet blir ett koncentrat av aromer som sedan späds med renat till önskad smak. Perfekt kontroll som ger ett repeterbart resultat. Med SPIRAE ville jag återvända till rötterna. Älggräset har fått ligga 4 månader i brännvin uppdelat på färska och torkade blad samt färska blomkronor. När brännvinshusen föredrar 60-65% har vi använt 42% för att komma åt de vattenlösliga aromerna i plantorna. Delarna har sedan kombinerats i exakta proportioner. Självklart balanserade utifrån doft och smak.

Två tredjedelar av innehållet i den slutliga produkten är macerat. Eftersom maceration är en naturlig process som är omöjlig att förutse och kontrollera har vi använt rent brännvin i den sista tredjedelen för att balansera älggräsaromerna. Men slutfasen är den mest avgörande. Den drygt 41%-iga blandningen har försiktigt vattnats för att hitta den exakta nivå där karaktären hittar hem fullständigt. Uppgiften är delikat och kräver en känslig näsa. 2017 års upplaga av Spirae Älggräsbrännvin är placerad på exakt 35,9%. 2018 års skörd kommer att resultera i andra balanser och följaktligen en annan styrka. Processen är komplex. Varje delbeslut avgränsar valmöjligheterna framåt. Samspelet mellan material och människa tar brännvinet till den enda plats där allt kommer samman till en förutbestämd helhet. Jag kan sanningsenligt säga att Spirae befinner sig just där. Jag kan inte ha gjort ett bättre jobb, men jag kunde ha gjort det på ett annorlunda sätt. Men med den hand jag fick mig tilldelad var detta det enda möjliga slutresultatet. Det låter ödesmättat men alla beslut är omsorgsfullt prövade och fattade med helheten för ögonen. I rest my case. Spirae är klar för att avnjutas i Skrufs konnässörspetsglas. Varsågod!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *